Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | joran persson och karin mansdotter | The Explorer A.E. Nordenskiold | klassisk |
Related Artists:
Jacques Courtois
(also called 'il Borgognone' or Giacomo Borgognone) (1621 - 20 May 1676?) was a French painter. He was born at Saint-Hippolyte, near Besançon. His father was a painter, and with him Jacques remained studying up to the age of fifteen. Towards 1637 he went to Italy, was received at Milan by a Burgundian gentleman, and entered, and for three years remained in the French military service. The sight of some battle-pictures revived his taste for fine art. He went to Bologna, and studied under the friendly tutelage of Guido Reni; thence he proceeded to Rome, where he painted, in the Cistercian monastery, the "Miracle of the Loaves." Here he took a house and after a while entered upon his own characteristic style of art, that of battle-painting, in which he has been accounted to excel all other old masters; his merits were cordially recognized by the celebrated Cerquozzi, named Michelangelo delle Battaglie. He soon rose from penury to ease, and married a painter's daughter, Maria Vagini; she died after seven years of wedded life. Prince Matthias of Tuscany employed Courtois on some striking works in his villa, Lappeggio, representing with much historical accuracy the princes military exploits. In Venice also the artist executed for the senator Sagredo some remarkable battle-pieces. In Florence he entered the Society of Jesus, taking the habit in Rome in 1655; it was calumniously rumoured that he adopted this course in order to escape punishment for having poisoned his wife. As a Jesuit Brother, Courtois painted many works in churches and monasteries of the society. He lived piously in Rome, and died there of apoplexy on 20 May 1676 (some accounts say 1670 or 1671). His battle-pieces have movement and fire, warm colouring (now too often blackened), and great command of the brush, those of moderate dimensions are the more esteemed. They are slight in execution, and tell out best from a distance. Courtois etched, with skill twelve battle-subjects of his own composition. The Danzig painter called Pandolfo Reschi in Italy was his pupil. His brother Guillaume was also a painter in Italy.
Carl Wilhelmson
1866-1928 Swedish painter and lithographer. Wilhelmson trained first as a commercial lithographer in Göteborg. In 1886 he enrolled as a student of decorative painting at Valand College of Art where his teacher was Carl (Olof) Larsson. In 1888, having obtained a travel grant, he went to Leipzig to study lithographic technique. From 1890 to 1896 he lived in Paris, where he worked as a lithographer and commercial artist and studied at the Academie Julian. Wilhelmson's preferred subject-matter was the coastal landscape of Bohuslen and the people of its little fishing villages with their huddles of wooden houses. There is no trace of ethnography in his depictions of local life; they are full of serious realism and display a sensitive insight into the perilous life of the fishermen, with which he had been familiar since childhood. In the Village Shop
BASSEN, Bartholomeus van
Dutch Baroque Era Painter, 1590-1652 Dutch painter and architect. He was the grandson of Bartolt Ernst van Bassen from Arnhem, who was Clerk of the Court of Holland in The Hague. In 1613 van Bassen was admitted to the Guild of St Luke in Delft, having come from outside the city. In 1622 he became a member of the Guild in The Hague where he was also municipal architect from 1638 until his death. He married in 1624; his son Aernoudt married a daughter of Cornelis van Poelenburch.